I Österåker, ganska nära Arninge har tiden stått stilla. Nästan. Inom några kilometers radie. Det som förut var Roslagens flygkår  har idag blivit lyxiga Hägernäs och norr om det ligger Arninge köpcentrum. Vägen mot Vaxholm plöjer genom ett område som i stora delar känns orört. Där ligger ännu oklottrad lvställning. Pastoralt. I skogen och söder om den en kohage svagt sluttande ner mot sjön. Vere vid sjön finns en plats o sitta på. Säkert för bonden då han såg till korna.Så nära och samtidigt så fjärran. Nå, de river o härjar där emd. Sta'n växer ju.

En oklottrad vägg. Raritet.

                               Se så vackert den ligger mot solen som sakta börjar sin nedgång.

Labyrinten som inte var.

Granen håller koll på grannen.

Som sagt. Gransamverkan.

Hagen.

Jodå. Det känns som landet.

Tack för idag. 

En lite tur kring Myttinge, Värmdö

Det var länge sen jag skrev något här så det är väl på tiden.
Nu då sensommaren drar sin sista suck gäller det att utnyttja tiden. Myttinge var ju militärt en gång i tiden. Åtminstone fram till 1998 vilket gör att det ännu så länge är relativt orört och det verkligen känns som man kommit ut på landet. För en stadsräv som jag åtminstone.

På sistone har militären återbesökt området och helt planlöst rivit några småbunkrar men lämnat massvis med annat. De gamla stora forten står kvar. Numera boställen för diverse fladdermusarter varav flera varit mycket sällsynta men numera på väg upp igen.

Ovan nedan och nedan uppifrån.

Det är roligt och valdigt vackert att ta sig fram på diverse gamla vägar och plötsligt känns det verkligen som landet långt bort från sta'n.

Militärt ja. Jag vet inte när det upphörde men för den här killen var det bara dryga 40 dagar kvar.

 Fast ladan ligger utanför det militära området. Kanske malajerna fick hållas här. Hålla efter ängarna.

Jag tänker aldrig på Värmdö som skärgården då det är så lätt att ta bussen ut från sta'n. Men det är faktiskt skärgården. Ta bussen dit och båten hem. Lillsved till Gamla stan.

Nu borde jag visa en bild på båten men det har jag ingen så här kommer en sommarbild från bryggan.

Många promenader har där gjorts men nu tog jag min kompis med mig.

Tack för idag. Slut för idag.

Vissa höstdagar är speciella. Då löven ännu blivit bruna utan behållt lite av de färgsprakande kulörerna. Himlen är klarblå och blåsten återhållsam. Då, om det är lågvatten kan man vid Kastellholmen se det gamla vraket som sägs vara upptäckt så sent som 2013. Jag har sett det sen barnsben men 2013 var det ovanligt lågt vatten så det blev extra synligt. Nu har jag fuskläst på nätet om det men innan dess, långt och länge innan dess var det ett mysterium man kande drömma över.

Stenfyllt för det ha utgjort nån form av brofundament. Det vi ser är den absoluta botten. Bland stenarna lär ligga 7 kanonkulor som rostat samman med stenarna.

2013 gick en o annan ut på det. Nu får det nöja sig med befjädrade gäster.

Ett vrak, en blå himmel och färgsprakande träd vid horisonten. Nåja, längs Skeppsholmen då.

Vore ju kul om man kunde klura ut lite om detta som syns, också det vid lågvatten utanför Tranholmen i Lilla värtan.

De tre sista är shanghajade från nätet bl a från http://gunnarandren.blogspot.se/

 På tal om vrak...

Vill någon läsa lite mer om detta finns en artikel på wiki:

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96rlogsfartyget_vid_Kastellholmen

Bild: Holger.Ellgaard

Funäsdalen

Jodå.
Jag är en norrlandsromantiker. Vidderna och himlen. Härjedalen lockar extra då landskapet inte har så stor befolkning. Man går igenom huvudelen av byn Funäsdalen på en tio minuter, säg en kvart så där. För en stadsråtta är säkert kvällarna ren tortyr men jag gillar det. Tystnaden. Älven nedan och fjällen ovan vid horisonten.

Utmärkta cykelvägar trots de myckna uppförsluten men som följs av de myckna nerförsluten. Hyr ingen cykel där bara. De har bara mountainbike rollsar. Säker bra om man vill vandalisera skogsstigar men till en långcykling på vägen... T ex den mellan Tänndalen och Funäsdalen

Sen finns det ju fina saker vid sidan av vägen och pastorala. Kom jag på ett sätt att jobba hemifrån skulle jag flytta upp.

Pastoralt. På med Beethovens 6:a

Yes. Da. Jawohl. Ha(n) Ji. Tveklöst ja.

På vattnet.

Vatten.
allt är vackert vid eller rent av på vattnet.

Små saker. En flock änder.

Stora saker. Flott besök. Kommer ni i håg när det varje sommar låg fartyg på strömmen från andra länder.

Flottbesöken byggde broar. Dock slår ytterst få denna. Länken mellan Årsta och Södermalm.

Smörasken

Också ett namn. Det har legat där i omkring 300 år och alla som någon gång åkt till Finland eller liknande rutt har sett det. Lite lagom eftersatt. Kanske på fel sida av oxdjupet. Jag tog mig dit en dag och blev mäkta imponerad. Tegelestenar rasar från ytterväggarna men jag fick intrycket av en långsamt pågående renovering när jag var inne. Inne? Jo, dörrarna var vidöppna så jag gick in. Vackert, nästan sakralt.

De där lite "vilda" delarna av Värmdö är fantastiska och även denna del känns lite bortglömd trots de myckna aktiviteterna med litet hotell nära och småaktiviteter nedanför.
Väl ute igen fick jag en brutal påminnelse om den verklighet jag befinner mig i.

Militärt har det varit länge. Och länge har det varit avvecklat. Somliga kallar det militär nedskräpning. Jag kallar det militär historia.