Kvinnor och kött

I dagens nyheters kulturdel har en klurig kvinna gjort en helsida om kött. Det är männens tvång att dominera kvinnor, barn och djur som gör att män äter mera kött. Själv håller jag från mig det av flera skäl. Nå, jag är ensam man på mitt jobb och jag är också den enda som är vegetarian. Inte en av kvinnorna kan tänka sig ge upp köttet. Men det är jag som dominerar. Av alla de människor jag känner så är männen i majoritet när det gäller vegetarianism. Man undrar lite hur folk får fram sin uppgifter och vad som försig går hos somligas små, mycket små grå. Å andra sidan hävdas det ju från vissa håll att män är djur och då är det väl naturligt att vi käkar kött. Ja, utom vi som inte gör det då. Det är väl något genetiskt fel. Håhå jaja. Så alla ni män, ge katten i sillen och ta bara nubben i midsommar kanske med lite gräddfil. Hepp.

Sommaren har inte kommit i gång på riktigt. Har nu några dagar roat mig med att titta på House, medicinens motsvarighet till Sherlock Holmes. Det är en riktigt typ. Cowboydoktor som skjuter först och frågar sedan. Sjukhuset han jobbar på måste förmodligen vara världens absolut bästa med till synes flera läkare än sjuksystrar och deras motsvarighet till undersköterskor. I avsnitt efter avsnitt så gör dessa superdoktorer biopsier, sätter katetrar, trakeostomier, analyserar röntgenbilder med ögon som skulle göra en örn avundsjuk osv osv. Inte nog med det, de tar blodprover också och gör lumbalpunktioner i nackkotorna (don't do this at home kids. Our staff is specially trained). Det enda dessa doktorer inte gör mellan sina ändlösa gräl är att faktiskt sitta ner och prata med patienterna eller överhuvudtaget vanlig enkel omvårdnad. I bakgrunden ser man folk i sjukhuskläder vilket då doktorerna själva ytterst sällan bär och jag antar det ska föreställa allt det folk som sköter själva sjukhuset. Tänk dig att hamna hos dr Wilson, Houses bästa "vän" och speciella mobboffer och diskutera en svulst som då ev kan vara en cysta eller tumör eller eller eller bara för att avbrytas av en doktor med lika mycket social kompetens och empati som lyktstolpen på hörnan. Eller så kommer någon annan in, allt från själva sjukhusansvarige till någon av Houses underläkare som alla är specialister och minst av allt underläkare/stläkare och gormar om div privata problem. Det ska vara USA med sin känsla för verklighet som kan skapa en dylik serie. Äskar kommentarer som typ: Cancer? Nä, hon är för ung eller ännu bättre: Cancer? Nä, ingen i hennes släkt har det. De gör en msdiagnos på en dag vilket i sig är en bedrift. Misstanken kan visst väckas på en dag men diagnosen kan inte ges förän efter ett halvår typ när två identiskt lika undersökningar gjorts. För att uttrycka mig enkelt. Tänk att få komma till Houses sjukhus och få 5 läkare som alla svärmar kring dig. På ett normalt svenskt sjukhus kommer läkaren in en kvart sen så är det sjuksyster och undersköterska som ses. Tar prover, medicinerar (förvisso enligt ordination) etc.

Vicke j-a skräp. Underhållande men likväl...
Kolla Scrubs istället.

I dag har det i Stockholm varit en helt fantastisk dag. Denna tillbringade jag på cykelsadeln under en rolig rundtur i Igelbäckens naturreservat. Där finns allt. Den lilla bäcken som givit namn till reservatet,  lite av landet känsla (stanna gärna till på överjärva gård) och för grabbarna i familjen lite bunkrar o grejer från den tiden militären skrämde slag på folk o fä. Där fick jag till min stora glädje se en fasan. Oj säger den  världsvane men när jag var ung, yngre var det ju en vanlig syn på djurgården men jag kan inte minnas förra gången jag såg en. Jag bor i världens bästa huvudstad. Naturen in på knuten och drabbas man naturångest är man i stan på ett huj och kan konsumera bort sin ångest eller hänga med en latte på nåt otrendigt trendställe. Ni vet ett sånt där man vara trendig på utan att det känns så...
Bilderna är från hösten för jag missade att plåta idag.

Höbärgning...

Tudelad

Vi har två öron, två ögon, två näsborrar, bara en mun men den leder till två lungor, två njurar och de flesta av oss trivs i tvåsamhet. Vi har två fötter att gå med och två händer att fånga någon annans med. Jag har t o m två toalettet hemma. Ändå har jag idag lyssnat på musik som bara kräver ett öra. Jo, det gör ju förvisso mycket musik. Alldeles för mycket kanske. Jag pratar mono istället för stereo. Skivan, jäpp en gammal hederlig vinyl i fråga var Pretty Things: S.F. Sorrow. Den kom väl -67 och då hade man mycket ideer om stereo och psychedelia etc. Stereoskivorna kunde minst sagt låta lite lustigt då. Alla Trummor i ena högtalaren och all sång i andra t ex. Helt klart inga skivor för folk som bara hör på ena örat. En trevlig upplevelse så långt från high-tech att katten vet om den inte snart erkänns som dylik.
Igår läste jag förresten Metro men det behövde jag bara ett öga till... bara en hjärnhalva också. En gång i tiden var den faktiskt rolig. Jaja.