Vi har två öron, två ögon, två näsborrar, bara en mun men den leder till två lungor, två njurar och de flesta av oss trivs i tvåsamhet. Vi har två fötter att gå med och två händer att fånga någon annans med. Jag har t o m två toalettet hemma. Ändå har jag idag lyssnat på musik som bara kräver ett öra. Jo, det gör ju förvisso mycket musik. Alldeles för mycket kanske. Jag pratar mono istället för stereo. Skivan, jäpp en gammal hederlig vinyl i fråga var Pretty Things: S.F. Sorrow. Den kom väl -67 och då hade man mycket ideer om stereo och psychedelia etc. Stereoskivorna kunde minst sagt låta lite lustigt då. Alla Trummor i ena högtalaren och all sång i andra t ex. Helt klart inga skivor för folk som bara hör på ena örat. En trevlig upplevelse så långt från high-tech att katten vet om den inte snart erkänns som dylik.
Igår läste jag förresten Metro men det behövde jag bara ett öga till... bara en hjärnhalva också. En gång i tiden var den faktiskt rolig. Jaja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar